Stugan Paradisets historia

Torpet Paradiset nämns i Huddinges husförhörslängder första gången år 1830. Namnet finns inte på äldre kartor, och dess ursprung är inte helt känt.

I boken Huddinges historia del 1, Ortnamnen i Huddinge från 1981 skriver Jan Paul Strid att namnet troligen var uppriktigt menat. Även om vi i dag inte vet varför platsen fick just namnet Paradiset.

Fram till 1915 tillhörde torpet Paradiset Lissma gård. Under lång tid var Paradiset en del av det äldre torplandskapet i Huddinge, med bostad, uthus, arbete och vardagsliv nära skogen och vattendragen.

Det var en plats där livet var nära knutet till både gården, naturen och de praktiska sysslor som hörde torparlivet till.

I början av 1900-talet bodde Knut Otto Waxin och Gerda Sofia Lindström vid Paradiset. De hör till de sista boende på platsen och ger stugans historia en tydlig mänsklig förankring.

Tvätteriverksamhet bedrevs vid Paradiset redan före 1920. När familjen flyttade från torpet 1937 fanns här, förutom själva torpstugan, flera byggnader som berättar om livet på platsen: en liten tillstuga, stall, ladugård, torklador, sommarstuga och tvättstuga vid bäcken.

I dotterns minnen framträder en enkel och arbetsam vardag. Tvättstugan låg nere vid bäcken, torkladorna hade familjen själva byggt och torpet saknade moderna bekvämligheter.

År 1937 köptes torpet av rådman Olov Thunegård. Han använde Paradiset som fritidsboende, och på 1950-talet såldes torpet vidare.

Den här perioden markerar en förändring i platsens historia. Paradiset gick från att vara ett torp med boende och arbete till att bli en plats för rekreation, vistelse och friluftsliv.

Köken försågs med golv, och föreningen lät bygga en öppen brödbod. Förändringarna gjorde platsen mer användbar för besökare och friluftsfolk, samtidigt som stugans historiska miljö fortsatte att vara en viktig del av upplevelsen.

Området runt Paradiset blev tidigt viktigt för friluftslivet. När Stockholms stad köpte Lissmafastigheterna 1951 ingick även naturområdet omkring torpet. Stockholms idrotts- och friluftsstyrelse tog över tillsynen och började arbeta med lederna.

År 1959 byggdes Orkojan av föreningen. Senare drogs Sörmlandsleden genom området, och föreningen fortsatte att bidra till stigar, spänger, eldplatser, vindskydd och övernattningsmöjligheter.

År 2002 bildade Huddinge kommun Paradisets naturreservat, som omfattar 759 hektar.

Paradiset är därför inte bara en stuga med historia. Det är också en del av ett större naturområde där generationer av vandrare, föreningsmedlemmar och besökare har satt sina spår.

I juli 2009 tog Huddinge kommun över ägande och hyresvärdskap från Stockholms stad.

När kommunen tog över övergick också skötselansvaret för naturreservatet till Huddinge kommun. Föreningens aktiva skötselansvar för naturområdet avvecklades, men Paradiset fortsatte att vara en plats med stark koppling till friluftsliv, föreningsliv och lokal historia.