Ur föreningens bok i slutet av 1955.

Samelägret

1950-1960

Föreningen Sam-siita grundades enligt en uppgift 1947 alterantivt vid ett möte pingstdagen 2 juni 1952 i Nacka friluftskog med syfta att "täcka behovet av fritidssysselsättning och kultur- konstnärliga arbeten i lugnande naturmiljöer i vilkas djup i landskapet skall anläggas en uråldrigt formad by - Same-Siita - som påminner om ödesmarkstid av besvärligheter och obeskrivliga livslidanden". Detta beslut dokumenterades och underskrevs 15 juni 1952 och skickades till ansvariga. Friluftsintendent Erik Thor kom sedan tidigt att anvisa samerna ett område vid Trehörningen, vilket alltså kan skett redan innan Friluftsfolkets samarbetskommitté fick löfte om att få tillgång till raststugan Paradiset. Från 1955 till 1960 pågick sedan en "försöksverksamhet" med stöd av Svenska kyrkan, där bland annat biskop Helge Ljungberg aktivt stödde satsningen. Försöksverksamheten hade fokus på samlingar vid pingst och andra större kyrkohögtider. Invigning var pingsten 1955, beskriven i bifogad artikel. Arrendeavtal underteckandes 14 oktober 1955 och kom senare förlängas i olika omgångar. Föreningen beskrivs 1973 som bestående av ett 40 medlemmar och även syssla med rehabiliteringsverksamhet, men verkar bedivits i en lös form då bland annat medlemsförteckning inte fanns upprättad.

Av artikeln framgår att kåtor hade blivt uppförda våren 1955. I en annan artikel från 1993 beskrivs hur vid denna första tid folk samlades vid helger, sov över och att en mamma med ett litet barn även tillbringade en hel sommar härute. Föreningens ändamål var också att rehabilitera ungdomar
som kommit på glid, kanske det har en koppling till den ökade trafiken med bilar och motorcyklar
hit som verkar skett efter något år.

Friluftsfolkets samarbetskommitté var inledningsvis avvaktande positiv till satsningen, men tidigt uppkom irritation över bil- och motorcykeltrafik på stigarna upp dit då det störde friden. 1958 har irritationen växt över att lapparna "rensat" bäcken så vattenståndet i Trehörningen sänkts och ilska över "motorknuttarna" som hänsynslöst jagar fotgängare in i buskarna under sin knattrande färd. 9 juli 1958 skickar föreningen ett brev till Idrottsförvaltningen och klagar på att det anmälts att samerna skickat hundar för att förhindra besök, att personer blivit bortkörda från sjön då samerna anser sig ha ensamt strandrätt och att ingen annan är tillåten fiska i eller sätta båtar i sjön. Efter 1958 finns inga anteckningar, så kanske verksamheten mattades av, både den mer seriösa verksamheten och motorfordonsrörelserna.

Bilden uppe till höger visar invigningen pingst 1955 och till höger Aslaks båt 1960.

1960-1975

När kyrkans aktiva stöd upphörde så kom fortsättningen att präglas av den som hade en nyckelroll alltsedan början, Aslak Partapuoli. Han var född vid årsskiftet 1912/1913 i en renägarfamilj i Jukkasjärvi. Han flyttade senare till Ammarnäs och drev via föreningen Same-Ätnam försök med fjälltelefoni 1946–1949. Han flyttade 1947 till Stockholm för att 1949 till 1953 arbeta med att ”koppla apparater” på Svenska Radiobolaget. Han var gift och hade en son och dotter och bodde 1970 i Kärrtorp. En tidningsartikel 2016 där sonen berätyar om sin far och lägret Aslak dog 1999 och är begraven vid Ammarnäs kyrka. Plaketten syns till höger, klicka för förstoring.

I juni 1961 skickar Aslak in en begäran av planläggning av området, som då besiktigades av kommunen vilket protokollförs 21 juli 1961 där rätt ges att utnyttja området som tidigare skett i första hand för fem kåtor senare upp till 12 med några byggnader för föreningsändamål. Till denna "ansökan" finns också en skiss på ett utvidgat läger och en kyrkobyggnad (bara en av huskropparna på bilden var då aktuell).

Från december 1963 finns en tidingsartikel om ett initiativ av Aslak att med hjälp av frivilliga krafter påbörja bygget, som dock inte verkar lett till något. I övrigt finns inga uppgifter i föreningens arkiv om samelägret under 1960-talet mer än en enstaka skrivning 1962 där skräpigheten vid lägret omnämns. 1967 finns en artikel i Aftonbladet som berättar om byggplanerna.

18 augusti 1971 inskickas ansökan om bygglov, enligt planen från 1961 där kyrkbyggnaden utökats till tre huskroppar. Före dess hade en ansökan om att kommunen skulle kostnadsmässigt utreda sanitära frågor inlämnats 16 juni 1971, vilken dock aldrig behandlades. Byggansökan avslogs i Huddinge byggnadsnämnd 27 oktober då den stred mot strandskyddslagen, vilket beslut överklagades 16 november till länstyrelsen. Ytterligare turer i frågan inkluderade ett möte i riksdagshuset 14 februrari 1973 med bland andra riksdagsmännen Thure Dahlberg och Per-Olof Sundman samt biskop Helge Ljungberg. Ett sista överklagen inlämnades 5 november 1973 som då både avsåg själva bygget och att dispens skulle ges
för avloppsfrågan.

Från hösten 1971 finns ett reportage i tidingen VI. Här nämns byggmästare Eriksson som den som sköter bygget av "kyrkan". Att det brukar bo en 78-årig samekvinna i en av kåtorna på sommrarna. Här skrivs också att sjön Trehörningen getts namnet Sitasjauri (bysjön).

Bygget redovisades 1973 ha kostat direkta utgifter på 18 400 för sågverk, motordrivna verktyg m.m. samt cirka 14 000 för arbetskostnad, Aslaks insatser oräkande. Telefon och vatten uppes vara framdraget vid ett besök på platsen 3 oktober 1972 av bland annat biskop Helge Ljungberg. Han hade också enligt uppgift sakraliserat platsen och ett dop skett i dopfunten, dock kanske inte vid detta tillfälle. Pengarna verkar kommit från Svenska kyrkan 10-15 000, Aslaks egna pengar (10 000) och att skog på rot från området använts för byggmaterielet (till del finansierat av Svenska kyrkan). Vid en uppvaktning hos länsarbetsdirektören (där även biskop Helge Ljungberg och riksdagsman Thure Dahlberg deltog) 22 februari 1973 diskuteras behovet av medel. 1961 hade behovet för helheten angetts till 160 000 varav det omrking 1973 tillkommit 40 000-50 000 för santiära anläggningar och uppemot 100 000 för att dra fram el.

Sprängningarna, som polisen givit tillstånd till, uppmärksammas men annars saknas även för denna byggtid kommentarer i föreningens arkiv.

Bilderna till höger visar gravstenen i Ammarnäs, byakåtan 1963 och 1971 (obs Ugglekojan i bakgrunden) och till vänster från 1967 byakåtan med Aslak.

1975-1995

Perioden från 1975 är en nedgångsperiod för samelägret som väcker alltmer irritation. 1 maj 1980 upphör arrendet. För Frilufsfolkets samarbetskommitté blir lägret sedan en återkommande fråga. 10 september 1982 besiktigar byggnadsnämnden i Huddinge området och konstaterar att stålbalkar påträffats vid parkeringen, att nya stålprofiler monterats för "kyrkans" grund sedan en tidigare besiktning 8 oktober 1981, och anmodar Aslak att upphöra med byggande då bygglov saknas. Asalaks egen beskrivning av denna tid finns i denna berättelse. Sjön som samerna i artikeln kallade Njallajaure är förstås Trehörningen.

Det försök med renar i området som nämns i artikeln blev att de två sista av renarna skänktes till Lida Friluftsgård. Renarna bodde i en liten kåta i anslutning till entrén till Lida. De döptes till Li och Da. Vi som såg dem där misstänker att de inte mådde så bra.

Det förfallna samelägret revs 1994 under ledning av Hans Lundgren med hjälp av frivilliga krafter från Friluftsfolkets samarbetskommitté och arbetskraft från arbetsmarknadsavdelningen (ALU). Det var en obegripligt omfattande uppgift som alltså till stor del utfördes ideellt. Gropen för kyrkan fylldes igen med sprängsten. För att klara detta behövdes en grävskopa, som med stor möda kördes upp till lägret. Den breda bron byggdes för att klara detta. Tidigare var den bara en stenbank över det sanka partiet. Allt brännbart, bl a en mängd halvruttet timmer, brändes på plats. Den processen tog flera dygn, då man eldade kontinuerligt.

Visthusboden som byggts om till Ugglekojan finns kvar. Ett par ledningsstolpar för telefon står kvar intill nordvästra hörnet av sjön. En sten med kedja täcker dopfunten, som alltså finns kvar. Platsen för byakåtan finns kvar i form av en uppbyggd platå. En mindre kåta stod där grillplatsen nu är placerad. Brunnshålet finns kvar, men tyvärr inte pumpen. Hålet har fyllt av barr och löv under åren, men hålet kan fortfarande ses. Intill brunnen finns en stor, flat sten där det stod en vattentunna.

Bilden till höger visar bykåtan 1979.

En podd från 2016 där dottern till Aslak berättar om lägret. start 4.56 in

Ordförklaringar

Sita: Detta måste vara det ord som stavats Siita i föreningsnamnet. Sita är en samling familjer som flyttar (flyttade) tillsammans och sköter sina renar i samma hjord. Ett eget litet samfund som äger sina egna renar, hjälps åt med hjorden och delar betesmarken.

Ackja (på samiska egentligen keris): samisk släde/pulka byggd som en båt och drogs av en ren. Ordet pulka kommer för övrigt från en typ av ackja som kallas pulke och användes att åka i.

Kåta: samisk bostad, rund och oftast konformad, med eldstad (arran) i mitten och rökutsläpp i taket. Det finns flera varianter. Tältkåtan är flyttbar.

Gamme: Torvkåta, icke flyttbar. I artikeln beskrivs den som renvaktarbostad, vilket väl är korrekt när det gäller renägande samer. Det finns också fyrkantiga timmerkåtor.

Sameby: Detta är en administrativ/juridisk indelning för rennäringen. En sameby består av en grupp renägande samer inom ett område. Man måste ingå i en sameby för att få ägna sig åt renskötsel. Det som finns vid Trehörningen är alltså ingen sameby, utan ett viste.

Viste: samisk boplats, ofta temporär. Det vi kallar sameläger är alltså ett sameviste. Att säga sameläger är en försvenskning som böra vara OK, men inte sameby, eftersom det har en annan betydelse.

Jojk: samernas traditionella folksång, som också haft en plats i samisk religion. Jojken är oftast mycket ljudmålande. Sångerna handlar ofta om kärlek och relationer.

Rarkning: ett välkänt ord för korsordslösare, betyder renskillning.

Njalla är en bod främst avsedd för kött och står på en hög påle, så att rovdjur inte kan komma åt köttet.

2013-01-20